Nu börjar det bli dags för alla barn att åka på ridläger, själv är man för gammal. Jag har varit på 4 ridläger i mitt liv, det ångrar jag inte för allt i världen!
Mina två första ridlägersomrar spenderade jag i byn Djörkhyttan utanför Hedemora. Familjen Segerbäck driver ridskole- och ridlägerverksamhet och avel med islandshästar där på den mysigaste gård jag nånsin sett. Jag är mycket glad att jag varit på ridläger här, det har givit mig en hel del och verkligen visat hur underbart kul man kan ha tillsammans med sin häst.
Första året, 2007, första ridlägret i mitt liv. Jag och mina två bästa vänner, Anna och Sofia, valde att åka hit på ridläger tillsammans, något som jag inte ångrar för allt i världen. Eftersom gårdens hästar var så underbart lugna och trygga fick vi prova på sånt som inte riktigt går att genomföra på ridskolan. Att galoppera barbacka på en sommaräng kan bland det finaste som går att genomföra tillsammans med en häst. Och där 12-13 år gammal var lyckan gjord, livet var på topp. Min häst, en gammal rutinerad dam vid namn Vigdis såg till att jag fick en riktig härlig vecka. Alla tjejerna på lägret var supertrevliga och jag fick en del nya vänner.
Andra året, 2008 åkte jag tillbaka till samma plats. Den här gången utan Anna och Sofia. Jag hade bestämt tillsammans med en av tjejerna från förra året, Moa, att vi skulle hamna på samma ridläger, så någon kände jag då i alla fall. Det här året var jag ensam äldst, men det gjorde inte så mycket. Min häst, denna gång en svart dam döpt till Rönd var fulkomligt underbar. Hon passade som handen i handsken in på mina "krav". Detta år var jag lite duktigare och hade lite mer krav på mig själv och på hästen. Även denna ridlägervecka blev allt jag önskat och mer.
Jag kan glatt rekommendera Segerbäcks Islandshästar till den som vill åka på ridläger. Passar superbra för den som inte har SÅ stora krav på att utvecklas under ridlägret. Själklart utvecklas du men ridlägret passar bäst för dig som bara vill uppleva det underbaraste och vackraste du kan dela med en häst.
http://www.segerback.com
Första året, 2007, första ridlägret i mitt liv. Jag och mina två bästa vänner, Anna och Sofia, valde att åka hit på ridläger tillsammans, något som jag inte ångrar för allt i världen. Eftersom gårdens hästar var så underbart lugna och trygga fick vi prova på sånt som inte riktigt går att genomföra på ridskolan. Att galoppera barbacka på en sommaräng kan bland det finaste som går att genomföra tillsammans med en häst. Och där 12-13 år gammal var lyckan gjord, livet var på topp. Min häst, en gammal rutinerad dam vid namn Vigdis såg till att jag fick en riktig härlig vecka. Alla tjejerna på lägret var supertrevliga och jag fick en del nya vänner.
Andra året, 2008 åkte jag tillbaka till samma plats. Den här gången utan Anna och Sofia. Jag hade bestämt tillsammans med en av tjejerna från förra året, Moa, att vi skulle hamna på samma ridläger, så någon kände jag då i alla fall. Det här året var jag ensam äldst, men det gjorde inte så mycket. Min häst, denna gång en svart dam döpt till Rönd var fulkomligt underbar. Hon passade som handen i handsken in på mina "krav". Detta år var jag lite duktigare och hade lite mer krav på mig själv och på hästen. Även denna ridlägervecka blev allt jag önskat och mer.
Jag kan glatt rekommendera Segerbäcks Islandshästar till den som vill åka på ridläger. Passar superbra för den som inte har SÅ stora krav på att utvecklas under ridlägret. Själklart utvecklas du men ridlägret passar bäst för dig som bara vill uppleva det underbaraste och vackraste du kan dela med en häst.
http://www.segerback.com
