IG.blogg.se

Just nu sitter jag i en bil på väg mot Strömsholm med en sjuk häst i släpet. Älskade Ulax har fått svår kolik. Jag fick ett samtal från Carin med budskapet att jag nog borde komma ut till stallet om jag ville hinna träffa min älskade ponny innan det var för sent. Med tårarna rinnandes ner för kinderna satte jag mig i bilen och körde ut till ridskolan. När jag kom fram var veterinären där och tre stalltjejer stod och stötte upp honom för att han inte skulle ramla omkull. Jag kunde till en början bara stå och gråta och försöka ta in vad som hände. Men efter ett tag kunde jag hjälpa till att förhindra att han skulle ramla. Veterinären körde ner en slang genom hans ena näsborre ner till magsäcken för att se om han hade någon överfyllnad. Det hade han inte, möjligtvis en begynnande. Han hade dock en del gas i magen. Vi fick stå och stötta upp honom, han tyckte det var obehagligt och lutade sig bakåt. Han började blöda näsblod. Men han såg ut att må bättre efter att gasen försvunnit ur magen. Eller så kanske det smärtstillande börjat verka, det gjorde det inte till en början.

Nu är det bara att hålla alla tummar att det går bra för älskade bebis. Veterinären ville se att han mådde bra nog för att kunna stå i transporten, och det tyckte hon att han gjorde. Så vi får se vad de säger på Strömsholm.

Jag tycker det är fantastiskt att vi har sånt bra klimat i stallet och att vi bryr oss så mycket om varandra. Att de som är på plats mitt i stundens hetta och allvar bryr sig om att ringa mig. Och jag är glad att jag inte såg honom när det var som värst, då hade jag nog brutit ihop ännu mer.

Älskade ponny, det här fixar du! <3